Att tillhöra en kultur kan även innebära en begränsning. Politiska och ekonomiska begränsningar till exempel. Världen över tycks de kulturella gränserna ibland vara huggna i sten. Det Indiska kastsystemet är ett exempel på detta att när man väl fötts in i en kulturell tillhörighet så är framtiden omöjlig att förändra. I modern tid börjar dock den kulturella betingningen att brytas upp och vittra söner till förmån för rörelser över gränserna, klassresor och demokrati. Det är de yngre generationerna som skyndar på utvecklingen mot strukturell utveckling och förändring. Man jobbar även mer målinriktat på att bryta ner fasta strukturer eftersom de förhindrar utveckling. Förändringsarbete är ett allt oftare använt begrepp och man kan bland annat utbilda sig för att driva förändringsprocesser. Dessa förändringar vill bryta ner rådande strukturer där människors möjligheter begränsas av de kulturella förväntningarna. Inom queerkulturen bryter man ner de kulturellt betingade förväntningarna vad gäller sexualitet och könsroller. Status, ras, könstillhörighet… ingenting av detta ska få begränsa människans möjlighet att göra det bästa av sina möjligheter och uttrycka sin individuella särart. Den här utvecklingen anses vara såväl positiv som negativ beroende på ur vems perspektiv man studerar den queerkulturella kampen.
